Arbetstid

Mitt i min tillit till struktur ifrågasätter jag det här med arbetstid. The 9–5. Är jag inte fri från denna börda som frilansande kreatör? Nope! Efter konversationer med en egenanställd vän, ett snabbt getöga på rapporten från Global Justice Project (hett lektyrtips), samt innan-semester-känslan av att jag jobbat på tok för mycket denna vår måste jag än en gång ta en titt på det här med tiden jag lägger på förvärvsarbete. För det här med att jobba åtta timmar per dag funkar faktiskt inte.

Om du är egenanställd, hade du också idéer om att du skulle fylla dina dagar med besök på museum, läsning, konst när du inte satt med kundjobb? Hooo boy, samma här! Det har inte alls varit verkligheten för min del, vilket kanske är helt okej. Just nu är jag mest nyfiken på varför jag, istället för att ta tillfället i akt och fylla min frilanstid med det jag vill, känner mig tryggast med att strukturera mina dagar på ett sätt som rimmar med “normal” arbetstid och sitta klistrad vid min dator hela den tiden. Kanske är det den protestantiska arbetsmoralen som spökar, eller kanske är det ett behov av tillhörighet jag låtsas uppfylls av att leva likt “normalt” folk.

Jag får skuldkänslor när jag inte är i work mode cirka 9–5, måndag–fredag. Eller nej: jag har noll skuldkänslor på fredag eftermiddag som jag vanligtvis inte jobbar, men resten av tiden har jag det och lyssnar med skräckblandad förtjusning när kunder ojar sig över konsulter som bara jobbar kvällstid eller liknande. Hur vågar de? Gör DU det? Berätta för mig, jag vill veta hur man blir fri! I och för sig låter kvällsarbete som helvetet självt för min del, men ändå. Nyfiken.

Jag har läst mången bok och blogg och artikel om produktivitet, arbetsmoral, viloetik och annat, vilket har fått mig att förstå att det här med en arbetsdag på åtta timmar faktiskt inte alls är rimligt för så kallade kunskapsarbetare, vilket inkluderar kreatörer i de flesta fall. Våra hjärnor funkar inte som maskiner vi kan slå på åtta timmar i sträck; vi kan inte jobba så. Jag förstår det, jag tror det, men jag känner det inte. Jag skulle kunna sitta två timmar en morgon och snabbt komma på lösningar för en kund som sparar dem tusentals euros om inte mer, men får ändå ångest om jag sedan går till gymmet klockan 14:30. För är det inte att skolka från arbetstid? Tänk om jag missar en förfrågan om att flytta en bild två pixlar åt höger, gärna så snart som möjligt?

Detta inlägg får avslutas utan något stort aha-moment; jag bara tänker högt som jag lovade att jag skulle göra när vi startade Off Stage. Men jag vill tipsa om en bok ifall du, kära läsare, känner igen dig i kampen mot arbetstiden: Time Off. Där kommer du att hitta guldkorn. Det är dags för mig att läsa den boken igen. Om du har tankar om detta, skriv en rad via mail eller på instagram! Jag vill jättegärna veta hur ni andra handskas med tiden.

Men nu måste jag jobba. Klockan är ju bevars 9:41 i skrivande stund!

Banner design including image by Igor Omilaev.