Off Stage med: Ulla-Stina Hjorth

Sommaren är i full blom, men vi fortsätter bakom kulisserna. Den här gången kliver vi in i en värld där idéer får fysisk form genom teckningar, målningar, skulpturer och allt som händer i mötet mellan tanke och material. Vi möter Ulla-Stina Hjorth, konstnär som rör sig mellan det intuitiva och det mödosamma, mellan oförutsägbarhet, obruten tid och behovet av att se hur en idé tar form som ett verk.

I hennes skapande finns både allvar och lek, motstånd och envishet. Det kan handla om att kommunicera med det som växer fram på pappret, i färgen eller i formen, men också om att acceptera att vissa saker måste göras även när de är för stora, för tunga eller verkar fullständigt orimliga. Kort sagt, en konstnär vi vill veta mer om. Hur tänker hon kring idéer, process, kaos och det där märkliga behovet av att tillverka något som kanske redan finns färdigt i huvudet? Vi kör igång.

Vad är skapande off stage för dig?

Skapande off stage för mig är nog när jag är för mig själv och kommunicerar med mina idéer och dom teckningar, målningar, skulpturer m.m. som blir utifrån dem. Det blir en dialog mellan mig och det jag tillverkar. “Var det det här jag ville berätta/var ute efter?” Om inte “hur kommer jag dit?”

Vad pågår i din vardag som ingen ser?

Det som pågår i min vardag som ingen ser är nog bl.a. det jag har beskrivit ovan. Men det är också vad jag ser i min omgivning och hur jag uppfattar den. Det är min värld, en del kan dela den, andra inte. Med det sagt så handlar det förstås också om hur väl jag kan

kommunicera den.

Har du något som alltid återkommer i din process, musik, tidspress, kaos, total tystnad?Det som alltid måste finnas i processen är obruten tid och att vara själv, ostörd. Lite kaos och oförutsägbarhet är också viktigt, annars blir det bara tillverkning.

Vad vill du aldrig mer höra, möta eller hantera i ditt skapande?

Jag vill inte behöva jämföra, förklara eller försvara konstnärligt skapande. Det betyder inte att jag tycker att allt är bra, tvärtom, mycket är dåligt, men det är nu en gång för alla gjort och ute i världen.

Vad förstår du fortfarande inte helt med din kreativitet?

Det jag fortfarande inte riktigt förstår med det jag gör är varför jag måste se hur en idé ser ut som ett verk. Kan det inte räcka med idén? Det är så mödosamt att tillverka…

Vad är det mest kaotiska som hänt, och hur löste du det?

Det mest kaotiska är nog oförutsägbarheten, men det är också det härligaste! Att gå igång med något som är för stort, för svårt, för omöjligt att göra själv. För rätt många år sedan var jag med i Land Art-projekt i Färila, Hälsingland (Land Art- en slags installationer i naturen).

Jag var inbjuden av en grupp konstnärer från orten som hade sökt och fått EU-pengar för projektet. En intresserad bonde i närheten hade upplåtit en bit mark. Himla kul! Jag gick igång med att gräva en stor rund grop som skulle bli en sjö mitt i skogen. Det var alldeles för tungt och jobbigt, men jag gjorde det ändå. I botten hade jag en stor silvrig presenning för att vattnet skulle stanna kvar. Allt gott så långt. Hur jag skulle få dit allt vatten som skulle behövas hade jag ingen aning om.

Då hade den snälle bonden tänkt: Vi kunde fylla några stora plasttunnor som han hade och köra ut dom i skogen med hans fyrhjuling. Himla bra och konstruktivt tänkt! Sagt och gjort. Vi fyllde tunnorna och körde iväg. Mycket av vattnet skvalpade ur på vägen, vi blev tvungna att sätta på oss regnkläder och åka många vändor innan min grop blev en sjö. Med på resorna fram och tillbaka i skogen var också prästen i samhället som fått nys om projektet och tyckte det lät kul. Han satt längst bak på fyrhjulingen och sjöng för att välsigna alltihop. Hur underbart och surrealistiskt som helst!

Om du fick välja, hur skulle dina dagar se ut i ett drömscenario?

Om jag fick välja hur jag skulle ha det i framtiden så vill jag ha ett rum, en ateljé, som bara är till för mitt skapande och som man kan stänga dörren till när man gör annat. Jag skulle också önska fler seriösa utställningsmöjligheter och mer pengar. Men annars går det bra såhär med.

Och med det tackar vi Ulla-Stina för att vi fick följa med off stage i hennes skapande, där idéer inte riktigt nöjer sig med att bara vara idéer, utan måste prövas, byggas, grävas, målas eller på annat sätt ta sig ut i världen. Inte minst tar vi med oss att vissa projekt kräver en grop i skogen, en silvrig presenning, många vändor med vatten och gärna en sjungande präst på fyrhjuling.